Nu har jag tagit tag i mitt liv.. eller ja..
Ringde kommunens studievägledare imorse.. jag började storböla och hon tyckte att jag skulle prata med någon på skolan. Hon tyckte dock att jag var modig och duktig som orkat ta tag i det.. hon ringde upp högskolans kurator och kuratorn ringde mig, så nu är en tid bokad och jag lär få boka en tid hos studievägledarna också.

Kommunen var mitt enda alternativ, det var stället jag trivdes på, jag vill ha det igen och att ringa dit kändes naturligt. Lena är den bästa studievägledaren jag någonsin träffat, en mer medkännande människa hittar man knappast.
Numera mår jag dåligt och gråter i princip varje dag, jag kan inte ens hålla tårarna tillbaka när vi är på ICA och handlar. Att något är fel säger väl sig självt.

Men nu är det gjort och förhoppningsvis kan det bara gå framåt... men när var och hur vet jag inte.. jag vet bara att jag måste bort från det här som sänker hela mig. Livet ska väl inte vara ett mörkt hål som man bara vill bort från? Det är väl knappast normalt..
I tankarna är jag redan långt borta.. förhoppningsvis är jag det på riktigt också.. snart.. om jag kan.. och får..