Nu har jag en sån där dag igen, en sån där dag då jag bara vill gråta utan att jag vet varför.
Det är väl hela idén med depression, att man inte vet varför.
Tårarna har varit nära att spruta ut precis hela dagen och det är vidrigt.

Tänkte åka o handla idag med M men jag står nog över. Jag kom hem igår så det finns såklart inget hemma heller men jag orkar inte träffa människor idag. Jag vill bara att M ska komma hem och hålla om mig, så kanske det känns lite bättre.

Det har faktiskt hänt massor av saker det senaste men jag orkar inte berätta om det just nu.
Jag vill bara tycka synd om mig själv.