Nu är jag trött på mig själv.
Eller jag är trött på den som jag föreställer mig vara.
Eller alltså ja.. jag är trött på den där personen som har bosatt sig i min kropp och mitt huvud. Den där personen som varken har rörelsemönster eller tankesätt som överensstämmer med MIG!

Va fan, hur svårt kan det vara att gräva fram den riktiga jag? Jag har ju någon gång i livet varit jag.. eller.. har jag kanske inte det?

Jag är trött på den där blobben som ställer sig framför mig och bara gör bort mig hela tiden, eller säger saker som jag aldrig skulle sagt, eller gör saker som jag aldrig skulle göra! Vem fan är hon!? Vad gör hon här!? Var kom hon ifrån!?
Näe, nu får det vara nog. Bort, bort, bort!

JAG VILL INTE HA DIG HÄR! FÖRSVINN!

Den där personen gör mig blygare, klumpigare och snällare än vad jag egentligen är. Jävla dryga person. Men det är bara nu. Aldrig annars. Blä.